Historia

Gustavsberg-Grindstugatan.

Bruksgata från 1870-talet och framåt. Miljön kännetecknas av hus i raka led, snickarglädje, ståtliga trädaléer och prunkande trädgårdar. Området ritades av Magnus Isaeus, en av tidens ledande arkitekter. Husen byggdes för porslinsfabrikens förmän och yrkesskickliga anställda. Den förnäma Grindstugatan fick därför heta Herrskapsgatan i folkmun. Husen klarade sig undan efterkrigstidens rivningsvåg och har sedan dess hört till det bästa Gustavsberg har att visa upp av genuin bruksbebyggelse.

Grindstugatan är Gustavsbergs äldsta bruksgata. Den anlades 1870-75 och kallades i början för Storgatan. Innan husen byggdes låg här nerfartsvägen till porslinsfabriken från gamla Stockholmslandsvägen vid Ebbalund. Arkitekten Magnus Isaeus, som vid denna tid arbetade som mönsterritare på fabriken, har ritat husen. Han gav dem en fantasifull snickarglädje enligt tidens schweizerstil. Sättet att arrangera bostadshusen i raka rader är ett arv från de äldre brukssamhällena från 1600- och 1700-talen.

Sedan byggnadstiden har det funnits frukt- och köksträdgårdar kring husen. Gatans rymliga tvåfamiljshus var avsedda för de högavlönade i porslinsfabriken, varför gatan i folkmun kom att kallas Herrskapsgatan.

Till gatumiljön hör även den högväxta allén som består av flera trädarter,
bl a lind, ek, bok, lönn, alm och ask. Enligt uppgift hade brukspatron Wilhelm Odelberg beslutat att stora träd skulle planteras som skydd vid brand. Man får förmoda att även estetiska ideal bidrog till alléns tillkomst, inte minst för att skapa ett mer storstilat gaturum – detta var ju ändå nerfarten till fabriksområdet och en gata med hög social status.

Kulturhistoriskt värde och synpunkter

Grindstugatan ligger inom den del av Gustavsberg som är utpekad av staten som ett s k riksintresse för kulturmiljövården. Grindstugatan har en central roll i riksintresset då den är samhällets första bostadsgata.